Vanligt kosttillskott innehåller dopningsmedel

Under den senaste tiden har det kommit alarmerande rapporter om hur vanliga motionärer i högre utsträckning än tidigare tar efter elitidrottare när det kommer till att använda dopningspreparat (Svt). Faktum är att missbruket av framförallt kosttillskott idag är så omfattande att det inte längre går att se det som ett renodlat idrottsproblem. Mer korrekt är i stället att se det som ett folkhälsoproblem.

Att det finns anledning att se problemet i ett bredare perspektiv bekräftas inte minst av olika undersökningar som genomförts de senaste åren. Under hösten 2010 presenterade till exempel Malmö stad rapporten ”Livsmedelskontroll av kosttillskott i hälsokostbutiker mm”. Resultatet var nedslående: 21 av de 85 granskade tillskotten var att betrakta som läkemedel och borde därmed aldrig ha marknadsförts och sålts som kosttillskott. Av resterande preparat var 78 procent på olika sätt felmärkta.

Man blir knappast gladare av att läsa den rapport som Livsmedelsverket publicerade i mars 2011. I en studie av kosttillskott som säljs på svenska internetsidor framkom att 41 av 43 produkter inte uppfyllde Livsmedelsverkets krav på märkning. 30 produkter innehöll därtill växter eller växtextrakt som kan vara olämpliga i livsmedel. Till detta kan läggas att flera produkter var märkta med otillåtna hälsopåståenden. En analys visade att det förekom substanser med kända biverkningar i 28 produkter, och att 8 produkter skulle kunna klassificeras som läkemedel. Det är med andra ord uppenbart att det finns brister på kosttillskottsmarknaden idag och att branschen bör undergå en omfattande översyn.

Kosttillskott är per definition livsmedel. För alla livsmedel gäller enligt lag en hög skyddsnivå för hälsan. Det kommunala hälsoskyddet ansvarar med stöd av Livsmedelsverket för kontrollen av alla livsmedel, inklusive kosttillskott. För att klassas som läkemedel krävs enligt läkemedels­lagen att en substans tillhandahålls med uppgift om att den har egenskaper för att behandla eller förebygga sjukdom eller kan användas i syfte att återställa, korrigera eller modifiera fysiologiska funktioner. Med andra ord är det inte enbart substansen i sig som avgör vad som är ett läkemedel, utan substansen i kombination med syftet. Läkemedelslagen utgör därför inget hinder mot spridning av läkemedelssubstanser i annat syfte.

Risken att saluförda illegala kosttillskott avslöjas i efterhand är liten och straffet milt. I den mångfald av livsmedelskontroller som kommunernas hälsoskydd förväntas svara för är utrymmet för kontroller av kosttillskott av förklarliga skäl begränsat. Skulle de mot förmodan upptäcka något illegalt vidtar en omfattande process innan preparatet helt försvinner från den svenska marknaden. Enligt dagens praxis tas nämligen beslut om saluförbud av livsmedel av varje kommun för sig och inte av Livsmedelsverket centralt. Det kan betyda att alla Sveriges kommuner måsta fatta samma beslut innan en produkt helt kan stoppas.

För att komma i ordning med problemet är det viktigt att Sverige, liksom många andra EU-länder, ställer krav på tillverkare och distributörer att anmäla sina produkter till Livsmedelsverket innan de når marknaden. Det skulle på ett enkelt sätt ge berörda myndigheter nödvändig överblick över förekomsten av potentiellt hälsovådliga substanser i kosttillskott, så att relevanta åtgärder kan sättas in.

Det kan också finnas anledning att se över förslaget om att låta både Livsmedelsverket och kommunerna ta beslut om saluförbud mot hälsovådliga kosttillskott när det rör sig om produkter som är nationellt tillgängliga. Det sistnämna förslaget ligger i linje med både Europarådets och UNESCO:s internationella konventioner mot doping som Sverige förbundit sig att följa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>